A Lesson never learned

Fyfan vad jag saknar

Fick klassfilmen idag och för er som inte är så pålästa så har Jockes föräldrar filmat vår klass från ettan till nian och sedan fixat ihop en film av det. Tjikade igenom den sista delen som vi inte fick se när de visade den för oss i slutet av nian. Där fanns bland annat film på när jag sjunger i kyrkan. Jag var så otroligt nervös, aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Bland annat för att jag hade hunnit bli überförkyld, och för att min kärlek satt i kyrkan. Det syndes verkligen hur nervös jag var, och det kanske inte var det bästa resultatet i sångväg heller för den delen. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte, inte ens lite. Jag älskar låten så otroligt mycket och den kommer nog alltid få mig att tänka på 9A. Vi är en.
-------------------------------------------

Eftersom alla skriver om sina dagar så ska väl jag också göra det. Vaknade aningen för sent, sen skola. Och lika roligt som vanligt, eller? Haha, fyfan vad jag låter negativ just nu. Men jag har mina anledningar. Seriöst. Less efter 2 veckor. Nu får vi hoppas att det går som jag har tänkt mig och att det kommer funka. Ska gå skola i Piteå ifall det finns nån plats kvar, för samhälls ska inte få ta upp min tid nå mer. Hoppas jag då i alla fall.
Nejmen nu måste jag byta om och röra mig mot stallet. Tchüss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0